Syster H räknar ner dagarna hon har kvar att sommarjobba. Kanske jag skulle göra detsamma. Det är lite känsla av tillfällighet och gästspel nu faktiskt. Vi är visserligen en trappa upp för tillfället, ser en annan utsikt än vanligt (rondar med doktorer som faktiskt pratar med patienterna). När man går ner för att hämta något ser det så tomt och öde ut. Redan lämnat. Har visst redan inspirerat Å på jobbet. Hon har kollat in kursplan och annat som jag inte ens sett. Igår fick jag ett uppmuntrande mess från en som själv gått för två år sen. Att utbildningen är riktigt bra och jobbet ännu bättre. Allt passar ju inte alla, men det känns verkligen positivt och roligt!

Nu behöver jag en skolväska, block och pennor, strumpbyxor, ny bil och andra småsaker.