borttappad frihet och livet från den ljusa sidan

Jag satt i bilen på E 18 med öppna, vida fält på båda sidorna om motorvägen och tänkte att det här är frihet; Att kunna gå från jobbet en sen onsdagseftermiddag efter, 45 minuters övertid och bara sätta sig bakom ratten och köra mot en annan verklighet. Det var ljust, vägen var rak, och Västerås närmade sig mer och mer för varje reflexstolpe medan jag lyssnade till en sedan länge bortglömd röst i bandspelaren. Frihetskänslan satt kvar ända fram till Gideonsbergsmotet och guppet som följde därpå. Sen försvann den tvärt. Den tappade jag tillsammans med avgaspaketet när det släppte helt från rostade bultar under frihetsmaskinen. Från ett ögonblick till en annan var jag i princip billös för första gången på sju år.

Tur som sjutton att jag nästan precis var framme hos söta lillasyster och P. Att de är snälla och uppmuntrande och hade förberett för hembakad pizza. Att mellansyster ringer från Mariestad och säger att vi ska fixa detta ihop. Att världen inte går under, fast det känns så precis i stunden. Att man nästa dag kan ta en utflykt till lilla Skultuna och mysigaste caféet vid outleten och bli erbjuden påtår vid bordet. Titta på vattnet som forsar precis utanför fönstret. Att man kan fnissa litegrann åt butiken brevid som är proppfylld av saker till det kungliga bröllopets ära. Att man faktiskt kan ta bussen tillbaka hem och att jag bor tillräckligt nära för att kunna promenera till jobbet dagen därpå. Visst måste jag ha en ny frihetsmaskin på fyra hjul, och det snart. Men jag är faktiskt ganska imponerad ändå över mitt milda sätt att hantera situationen. Optimism är verkligen inte underskattat. Jag tror faktiskt man lever längre då.



 

 


Kommentarer
Postat av: Lisa

Men gud vad snygg Victoria är pa det där kortet!!

2010-05-26 @ 14:29:01
URL: http://parislisa.blogg.se/

Skriv vad du tänker här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej, men jag vill gärna veta vem du är)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0