Jag är inte i New York nu. Inte alls på den amerikanska östkusten överhuvudtaget. Men jag har inte längtat dit så mycket som jag gjort den här veckan, på väldigt, väldigt länge. För att någon annan varit där och upplevt hela spektaklet. Utan mig. Ätit bagels till frukost och begett sig ut i myllret och härligheten.

Fredagen var en märklig jobbdag med akutberedskap hos folket i Underlandet. Vi var några få som fanns på plats ifall någon plötsligt skulle behöva förlösas via kejsarsnitt istället för den naturliga vägen. Beredda för om något riktigt akut urologiskt fall skulle dyka upp. Men vi satt bokstavligen i soffan hela dagen. Utan en endaste patient som behövde vår hjälp. Märkligaste jobbdagen någonsin.

Därför gick jag hem och kompenserade i köket med mer än 100% efter arbetsdagens slut. Jag gjorde bagels. Rullade och snurrade och kokade och gräddade. Och sen gjorde jag tortano också, superenkelt bröd med inbakad valfri fyllning. Och rostad majssoppa. Och när lillasyster och P kom på fredagkvällen blev det äntligen vila och soppmiddag. Helgens frukostar var helt baserade på USA-inspirationen och det smakade riktigt yummy!: 

Saturday:
Sesame or poppy seed bagel
with cream cheese and blackberry marmelade or avocado.

Sunday:
American pancakes
with butter, maple syrup and raspberry/blueberry topping
(som inte gjorde sig något bra för foto i inomhusljuset denna regniga morgon)