Det var en operationssjuksköterska som gick i pension igår. Hon gjorde sin sista dag efter ett helt arbetsliv på det ställe som jag fortfarande ser som ett Underland. Undra om hon fortfarande kommer ihåg hur det var att stå där. Nyutbildad. Oerfaren. Osäker. Med framtiden framför sig precis som på det här underbara kortet som Mademoiselle Moyenne fått.

Även om jag inte vill något hellre än att radera ord som kanske, nog och eller ur min vokabulär och fatta beslut med säkerhet och pondus, så vill jag aldrig glömma bort hur det var när jag precis ramlat ner i kaninhålet. Ödmjukhet och respekt för det man gör är bland det viktigaste att behålla.

Igår skickade jag bokstavligen ut min handledare från operationssalen när jag kände att jag hade kontroll över situationen. Med nästa patient var kontrollen som bortblåst och väsentliga moment glömdes bort till förmån för allt annat som hände. Sen gick jag ut i förrådet och övade mig att vrida på rätt skruvar på narkosbågen. Om jag så jobbar med det här tills pensionsåldern så kommer jag aldrig bli fullärd men det går i alla fall hela tiden framåt. Varje dag lär jag mig nya saker och dessutom får jag bekräftelse på att utvecklingen också märks utåt. Det måste vara det som gör det här äventyret så otroligt roligt, för så mycket läckage av lustgas kan det aldrig förekomma!