Bara för att jag har lust och kan sitter jag här med datorn på fast timmen är alldeles för sen. Likaså följde jag invigelsen och stannade bilen när himlen bad om att bli fotograferad. Bara för att jag ville och för att det faktiskt var möjligt. Det är sann frihet att kunna göra det man vill och välja hur man vill prioritera att använda sin tid. Idag har jag använt tiden åt att åka tur och retur till Mariestad. En snabbvisit med mat hos mamma och sen ett lika kort men intensivt möte med syster Rollof som landat i lilla Sjötorp efter två veckor på Göta kanal. Därefter premiär för återseendet av Varuhuset i det rosa huset som nu blir vitt på Sörtorpsvägen. Mat, rabarberpaj, trevligt sällskap och de två första avsnitten. Timmarna i bilen är lättspenderade när man får sådant i utbyte. Denna den längsta dagen på året är visserligen redan slut, men det var ljust hela vägen trots att återresan startade efter tio. Dimslöjor låg här och var där värmlandsskogen delade sig och man kunde nästan urskilja älvorna där längs vägen. Man kan bli smått filosofisk för mindre, men nu är det sedan länge dags att sova.