En av de roliga sakerna med att jobba på operation är att varje dag är olik den förra och på morgonen kan det se ut på ett sätt för att sedan förändras helt under dagen. Igår hade jag en och samma patient i över sex timmar under en jättelång bröstcanceroperation. Idag fick jag röra på mig desto mer. Det kom akutfall där det behövdes mer personal så jag blev kvar själv narkossköterska på salen och hade hand om alla fyra patienterna efter varandra.

Jag tycker jag har bra träning från avdelning att jobba på i högt tempo utan att bli avlöst förrän passet är slut, men när man förbereder och söver patienter är det så otroligt viktigt att hjärnan är med en precis hela tiden. Om man tappar fokus kan man så lätt missa en viktig fråga eller glömma något som man alltid gör annars. Även om det går bra ändå så är det förstås min skyldighet till patienten att ha fullständig kontroll och ge en säker anestesi.

Idag har vi varit ett sådant bra team, jag operationssjuksköterskorna och urolog-kirurgen, så det har flutit på fint i alla fall. Vi har samarbetat och hjälpts åt precis så som man alltid borde göra. Och vi har haft roligt under tiden. Mellan patienterna sjöng vi på "Longing for Lullabies" som om det var vi som skulle sova och nu, när jag kom hem, gick jag in på Musikhjälpen, skänkte 50 kronor och önskade att få just höra den låten. Vi har hjälpts åt att hjälpa patienter med hjälp av den idag och då får den passande nog också vara med och hjälpa andra sjuka i världen.