"Vad duktiga vi har varit idag" sa en av medlemmarna på det ständiga tepartyt igår. Jag tror hon menade att vi haft ett bra samarbete och flyt, att patienterna mått bra och att allt gick ungefär som planerat.

Det är inte alltid som det går som planerat. Men man kan klara ut situationen ändå. Det är det som är grejen. Att vara förberedd på allt som kan hända och veta exakt vad man ska göra då. Som i onsdags till exempel. När patienten som sagt sig vara fastande plötsligt kräks efter att han blivit sövd. Då är det bråttom. Bråttom att säkra luftvägen och att försöka förhindra komplikationer. Det hinns inte med att tveka eller fumla. Det måste ske nu. Det svajade där ett tag men sen vaknade han upp efter operationen och tyckte att han mådde bra. Förhoppningsvis gjorde vi ett bra jobb.

Vi hade besök från Underlandet i väst i veckan. Så roligt och så underligt att träffa de som var med när jag var som nyast. Jag är fortfarande ny och det gör mig inget att ingen förvånas över att jag ställer frågor, att jag ber de vana dela med sig av sin kunskap och sin erfarenhet. Men visst var det konstigt att se min kära handledare där i korridoren igen när jag förberedde och hämtade in patienter själv. Och sövde själv. Utan henne brevid eller i dörrfönstret utanför. Fast ändå där.

Några frågar hur jag har det "här nere", om jag tycker att det är stor skillnad mot hur det var hos dem i Underlandet. Jag hör mig själv svara att det är skillnad på mig nu och då så det är svårt att jämföra. Så fantastiskt att kunna svara så och känna att det stämmer.

Så fantastiskt roligt att jag var delaktig i att vi gjorde ett bra jobb igår.