why is a raven like a writing desk?
Jag är nog inte som hon ändå. Jag skriver fåniga fraser i ett brev som ska vara personligt, men ändå professionellt. Jag suddar och går därifrån. Jag letar upp gamla anställningsavtal där timlönen låg på 73 kronor och summerar att jag snart läst sammanlagt 4,5 år på universitet. Jag låtsas kunna lite spanska, tyska och teckenspråk och börjar få en krypande oroskänsla att det lurar fler sådana lögnare i vassen, fler som jag - fast bättre på att ljuga. Eller ännu värre, sådana som faktiskt har riktig erfarenhet och känsla för det här med samspelet mellan flödesmätare och rotametrar. Sådana saker.
Jag börjar dessutom få sömnproblem igen och hör kommentarer från trygga kollegor eka i huvudet: "Du är modig du, jag skulle aldrig våga mig på ett sådant ansvar..". Nä usch, inte jag heller. Häromdagen opererade de en dam som bara hade en fungerande lunga. Igår var det pupiller stora som O, vilket betyder antingen jätteont eller jättesövd, och en bokstavlig berg-och-dalbana mellan gasmängd och blodtryck. Hujedamej
Nej, jag tror jag tar och läser Elle interiör istället och klurar lite på hur man blir inredare på IKEA eller nåt annat mindre skrämmande..
Men du, efter vad jag hört kommer du bli en alldeles utmärkt narkossjuksköterska! Å visst är du modig, men tänk om ett år eller två, då kommer det värsta vara över och du själv kommer ha utvecklats enormt mycket som människa. Vilken resa!
Spött öpp dig å tro lite mer på dig själv nu va!
Kram kram
Jag håller helt och fullt med Veronica, mycket bra sagt. Jag tror också att du kommer bli en jättebra narkossköterska. Klart att det känns skrämmande, det gör allt nytt. Och vad det gäller ansvaret så växer man med ansvar och det är ju det livet handlar om hela tiden, att utveckla sig själv som människa och tro på sig själv, och göra sånt som man tycker är roligt. Tänk vad tråkigt det skulle vara annars, och stå på ett ställe och trampa i 80 år. Visst är du modig och du kommer att klara det. Tro på dig själv! All lycka till dig! Stor kram
säger bara spôtt ôpp dig ; )!
kan jag, kan du!
tack för kaffet i dag 3vligt!
Kram
Men tack snälla hörni, verkligen! Jag skrev det här för att jag bara behöver få ur mig det. Ut med det negativa och låta det positiva stanna kvar, ungefär.
Rubriken (det där om fågeln och skrivbordet) är en gåta från Alice i underlandet som Lewis Carroll påstår inte har något egentligt svar och det är lite så med det här inlägget. Men nu är det utkastat och jag somnar lätt! Åtminstone för stunden :-) Kram tillbaka allihop!
