Första dagen fältstudier på operation. Främmande miljö och sådant som man kan blir plötsligt svårt och saker som man inte kan gör att det känns som att ramla ner tillbaka på noll igen, som att de fem senaste åren inte längre räknas. Så är det ju förstås inte men känslan finns där ändå.
Ta bara det här med kläderna. Det blir nästan lite maskeradvarning, att ta på sig en kostym man inte hör hemma i men som gör att man får en helt annan roll än i de vanliga vita kläderna. Som att vara en karaktär i Grey's anatomy ungefär, fast utan alla intriger. 
Och vad är grejen med opmössorna? Varför har de minst fem olika varianter av dem? Finns det en praktisk förklaring eller är det så att mössan är det enda sättet att få chans att uttrycka sin personlighet i en värld där alla går likadant klädda? Praktiskt är det i alla fall om man har en dålig hårdag för den täcker allt. Idag blev det duschmösse-varianten eftersom hon som mötte upp hade en sådan. I morgon ska jag ta en grön en, ungefär i samma modell som Cristina och Meredith har (fast inte i tyg förstås), har tagit med en hem för att öva lite, försöka komma in lite mer i rollkaraktären. Eller är det på riktigt kanske, jag vet inte riktigt än..